meteorologi

Vetenskapen som ansvarar för att studera meteorer, huvudsakligen inriktad på väderprognoser. Den sträcker sig från den fysiska, kemiska och dynamiska studien av de olika atmosfäriska fenomenen, till den noggranna observationen av allt som sker i atmosfären, studiet av atmosfärens interaktioner med de andra komponenterna i klimatsystemet, samt utvecklingen av konceptuella och matematiska modeller, de senare avsedda att förutse dess framtida utveckling. Skiljelinjen mellan meteorologi och klimatologi är otydlig, då de uppgifter som hanteras av båda vetenskapliga disciplinerna delvis överlappar varandra. Termens etymologiska ursprung går tillbaka till det antika Grekland, där ordet (meteoros) började användas, vilket utgör roten till ordet, dock med en bredare betydelse än den nuvarande, eftersom det beskrev alla himmelska fenomen, oavsett om de var av atmosfärisk natur eller inte. Även om ordet "meteorologi" tillskrivs Aristoteles (384-322 f.Kr.), härlett från titeln på hans välkända avhandling Meteorologica (Meteorologiken), hade det använts tidigare av Diogenes från Apollonia (450-399 f.Kr.). De fyra böcker som utgör den aristoteliska avhandlingen - skrivna omkring 340 f.Kr. - hjälpte till att integrera studiet av meteorer i naturfilosofin och blev referensboken i ämnet under två tusen år, långt in på 1600-talet.